söndag 19 november 2017

Liknelsernas mål och mening

Den ömsinte fadern, den envise herden, den envetna kvinnan som inte gav sej förrän hon hittade - och tog tillvara - det borttappade myntet...summan av deras attityd, ömsinthet, medkänsla, ja äkta kärlek syns inte i den gudsbild son helvetestron resulterar i. 
Är verkligen Gud en sämre domare än de vi har i tings- och hovrätter runtom i landet? Om er gud satt där skulle vi ha livstids- och dödsstraff för minsta snatteri! Lite bättre research och mer fungerande självkritik efterlyses härmed.

tisdag 4 oktober 2016

I boken Raising Hell, s 274, räknas upp en mängd verser som pekar på Guds plan; att att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.

I sin fantastiskt läsvärda bok Raising Hell har Julie Ferwerda, på sid 274 som citeras nedan, redovisat några favoritställen i bibeln som anger Guds plan att frälsa ALLA. Den som vill kan ju söka via BibleGateway.com men annars kan man ju scrolla ner till "försvenskade" verser.


VERSES PROCLAIMING
GOD WILL SAVE ALL

There are perhaps hundreds of verses proclaiming God’s plan to save all, but here are just
a few of my favorites.

Genesis 12:3 2 Samuel 14:14
Psalm 22:27–29 Psalm 65:2
Psalm 86:9 Isaiah 25:6–8
Isaiah 45:22–23 Lamentations 3:31–32
Hosea 14:4 Zephaniah 3:8–9
Luke 2:10 Luke 9:55–56
Luke 23:34 John 12:32
John 12:47 John 17:2
Acts 3:20-21 Romans 5:6; 18–20
Romans 11:32–36 Romans 14:11
1 Corinthians 3:11–15 1 Corinthians 13:8
1 Corinthians 15:22–28 2 Cor. 5:18-19
Ephes. 4:5–6 Colossians 1:15–20
Colossians 3:11 I Timothy 2:5–6
Hebrews 8:11–12 James 2:13
1 John 2:2 Revelation 5:13
Revelation 15:4

Här kommer svenska översättningar:

1 Mos 12:3 I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.

2 Samuelsboken 14:14  Alla ska vi dö, vi är som vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tänker ut vägar så att den förskjutne inte ska vara skild från honom.

Ps 22:28-29 Alla jordens ändar ska minnas det  och omvända sig till Herren, folkens alla släkter ska tillbe inför dig, för riket är Herrens  och han råder över folken.

Psaltaren 65:2  Gud, dig lovar man i stillhet i Sion. Till dig uppfyller man löften.

Ps 86:9 Alla folk som du har gjort ska komma och tillbe  inför dig, Herre. De ska ära ditt namn.

Jesaja 25:6-8 Herren Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med feta rätter och lagrade viner, feta, mustiga rätter och lagrat, klarat vin.Han ska på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag. Han ska utplåna döden för evigt. Herren Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.

Jesaja 45:22-23  Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, för jag är Gud och det finns ingen annan.  Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har gått ut från min mun, ett ord som inte ska tas tillbaka: För mig ska alla knän böjas, alla tungor ska ge mig sin ed.

Klagovisorna 3:31 Herren förkastar ju inte för evigt. Om än han bedrövar förbarmar han sig i sin stora nåd

Hosea 14:4 Assur kan inte rädda oss, vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’  till våra händers verk, för hos dig får den faderlöse barmhärtighet.

Sefanja 3:8-9 Vänta därför på mig, säger Herren, på dagen då jag reser mig för att ta byte  för detta är mitt domslut: Jag ska samla folk och hämta riken för att ösa min vrede över dem, hela min glödande harm, för hela jorden ska förtäras av min lidelses eld. Då ska jag ge folken renade läppar,    och de ska alla åkalla Herrens namn och tjäna honom tillsammans

Lukasevangeliet 2:10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

Lukasevangeliet 9:55-56 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. Och de gick vidare till en annan by. Vissa senare handskrifter tillägger: "Han sade: Ni vet inte av vilken ande ni är. Människosonen har inte kommit för att fördärva människors själar utan för att frälsa dem."

Lukasevangeliet 23:34  Men Jesus sade: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör!"

Johannesevangeliet 12:32 "Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig."

Johannesevangeliet 12:47  Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.

Johannesevangeliet 17:2  Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.

Apostlagärningarna 3:20-21 ...och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.

Romarbrevet 5:6 För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe.

Romarbrevet 5:18-20  Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor.  Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.  Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.

Romarbrevet 11:32-36  Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla. O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte        hans domar, hur ofattbara hans vägar! Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.

Romarbrevet 14:11  Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud.

1 Korintierbrevet 3:11-15  Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm,  så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.

1 Korintierbrevet 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna.

1 Korintierbrevet 15:22-28 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.  Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.  Som den sista fienden berövas döden sin makt,  för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus. Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

2 Korintierbrevet 5:18-19  Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.  Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Efesierbrevet 4:5-6...en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla.

Kolosserbrevet 1:15-20  Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat,  för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom. Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.  Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.

Kolosserbrevet 3:11 Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.

1 Timoteusbrevet 2:5-6  Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne...

Hebreerbrevet 8:11-12  Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: "Lär känna Herren!" Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste, för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.

Jakobs brev 2:13  Domen blir obarmhärtig över den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.

1 Johannesbrevet 2:2  Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Uppenbarelseboken 5:13  Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga: "Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!"

Uppenbarelseboken 15:4  Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig,       och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En aav mina absoluta favoriter är Efesierbrevet 1:9-12

"Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.
I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut..."

måndag 5 september 2016

The Forgotten Gospel - en konferens i Denver, Colorado under första helgen i augusti 2016.

Här är den fantastiska konferensen jag besökte i Denver under första helgen i augusti:
http://www.theforgottengospel.com/ som höll till i en vacker och stilfull, hundraårig kyrka som kallas för The Sanctuary Downtown.
Där träffade jag flera av de författare vars böcker jag redan läst -
Gerry Beauchemin - http://www.hopebeyondhell.net/
Hans bok, Hope Beyond Hell, kan läsas gratis på nätet eller laddas ner i två versioner. Den kortare har jag översatt så vi gjorde en överenskommelse att jag får lägga ut den på min sida!
Gary Amirault - http://tentmaker.org/ En otroligt omfångsrik sida!
samt en filosofiprofessor; Thomas Albott som just har skickat mej sin bok som de andra ofta citerar från:
The Inescapable Love of God Gissa om jag ser fram emot den läsningen!
Men där köpte jag det sista exemplaret av Raising Hell av en för mej ny stjärna, Julie Ferwerda vars bok finns gratis i två versioner som pdf-filer.
Håller precis på att läsa den fullständiga upplagan. Jättebra, och dom översvallande recensioner hon fått är verkligen välförtjänta!
Här är hennes egen sida: http://www.julieferwerda.com/
Vill man ha pappersböckerna så finns dom förstås på Amazon.com
som liksom jag tycker att detta var en höjdpunkt i ens kristna liv; att få träffa människor som fått ett större förtroende för Guds förmåga att "bli ALLT i ALLA" och "innefatta ALLT i Kristus, ALLT i himlen och ALLT på jorden".
Sen ett par år har fem.sex böcker blivit lästa (tre av författarna var där!) men på "kyrktorget" var ca femti böcker i ämnet utställda! Min tolkning av detta blir alltså att Chiristian Universalism, apokatastasis har kommit tillbaka på allvar och med det refererar jag till det faktum att före Tertullianus (år 160-220) och Augustinus (354-430) var detta synsätt helt dominerande och självklart vilket kan utläsas bl.a. av vad Paulus skriver om - och från hans berömda tal till hedningarna; han varnar inte alls för några ändlösa straff!.
Angående översättningsproblem - på svenska är Helge Åkessons översättning oersättlig/oöverträffad! På engelska får YLT rekommenderas - finns i Bibel-appen. (Young´s Literal Translation)

onsdag 22 juli 2015

Förtroende för Gud.(Publ. i DAGEN 20150612)

Vi behöver upprätta förtroendet för Gud!


Jesu varningar för att bedriva ondska gäller alltjämt

Likt andra helvetestroende är Sven D. övertygad om att både Jesus och Paulus talar om ändlösa, eviga straff (Dagen 5/6). Men det gör de inte utan om tidsåldriga, eoniska samt rehabiliterande reningsprocedurer. Gud representeras av eld i hela Skriften och det ord som översatts till förgås – kolasis – handlar ursprungligen om tuktan av fruktträd, alltså något konstruktivt. Den passage (Matteus 25:46) som citeras mest som stöd för Sven Degerfeldts teologi borde ha översatts så här: ”Och dessa ska gå bort till tidsåldrig tuktan, men de rättfärdiga till tidsåldrigt liv.” Detta gjorde Helge Åkesson som hade möjlighet att dagligdags läsa Bibeln på grundspråken.
Glöm inte att Paulus fick nåd att se längre än det som Uppenbarelseboken behandlar. Efter ”tidernas fullbordan”, tidsåldrarnas slut, kommer Gud att ”innefatta allt i Kristus” (Ef 1:9-11, min kursivering) vare sig vi tror på det eller inte!
Det finns ingen anledning att enbart tro på första halvan av Rom 5:18 men inte på den andra när det står ”alla människor” i båda fallen. Det här behöver ingen kreativ tolkning och dessutom står det lite senare att nåden överflödar desto mer än synden, inte desto mindre!
Har människans illa informerade beslutskapacitet (läs vilja!) en högre status än Guds egen vilket helvetestron automatiskt gör gällande? Den klassar effektivt en mängd väsentliga verser som poetiska överdrifter och tvingar läsaren till halsbrytande omtolkningar av klartexten.
I Upp 1:17 står det att ”någon som liknade en människoson” sa: ”Frukta icke … jag har nycklarna till döden och dödsriket.” Han, Jesus, kommer att använda nycklarna till befrielse, var så säker!
De flesta av alla mina fina kristna vänner verkar inte tro på Svens tes, de har nämligen satt barn till världen trots de fruktansvärda odds som skulle gälla om han hade rätt. De förefaller inte att på allvar tro att Gud som är såväl god som rättfärdig skulle komma med uppmaningen ”föröken eder och uppfyll jorden!” i full vetskap om att de flesta skulle komma att lida i oändlig tid. Vi kan lugnt låta vårt ”inre döma vad rätt är”. Jesus frågade varför man inte gjorde just detta!
Jesu varningar för att bedriva ondska gäller alltjämt, för både IS-anhängare (!) och andra men att konsekvenserna skulle bli ändlösa är direkt bibelstridigt och att antyda att Gud skulle förlora ens i mindre utsträckning är för mig närmast otillständigt.
Mitt ärende är, kort uttryckt, att i möjlig mån upprätta förtroendet för Gud, vår Fader. Man skulle verkligen önska att Paulus uppmaning till Timoteus skulle börja följas i alla våra kyrkor; ”...vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende. Detta skall du inskärpa och lära ut” (1 Tim 4:10-11, min kursivering).

Jesu försoningsverk är totalomfattande (i DAGEN 20150521)

Till min stora glädje fick jag ett par alster införda i tidningen DAGEN. Här kommer det första från 20150521. Efter det kom ett debattinlägg som jag inte blev helt klok på, dvs om vederbörande sa till eller ifrån - bu eller bä. Den femte eller sjätte juni skrev Sven D ett genmäle där han ville klassa "kristen universalism" som orimlig vilket gav mej tillfälle att komplettera med ytterligare något argument vilket infördes 20150612.

Sen blev det tyst vilket jag inte riktigt kan begripa . Min målsättning var iaf att i möjligaste mån smula sönder de vanligaste argumenten för ddu-läran och visa att den inte innehåller några substanser överhuvudtaget som skulle göra den till det tvingande alternativet!  

Beror tystnaden på att man föreställer sej att en kristen måste låtsas tro på ddu och absolut aldrig erkänna sin "otro"? Eller, tjusiga tanke, har jag varit så övertygande att man kollektivt har lagt sej platt? Att alltihop skulle vara helt likgiltigt går inte att förstå enligt mej...

----

Jesu försoningsverk är 

totalomfattande

Evangeliet är faktiskt glatt och pekar mot en total seger

Har vi möjligen hamnat snett i vår teologi när pastorer och teologer inte känner sig säkra på vilka som ”kommer in i himlen”? Efter åratals funderingar i ämnet kan jag inte annat än dra slutsatsen att Jesu försoningsverk är totalomfattande. Om inte så får vi faktiskt kasta väldigt många bibeltexter på ”historiens skräphög”. 
I Efesierbrevets första kapitel (1:9-11) står det att Gud har låtit  oss  få  veta  sin ”plan som skulle g­enomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.”
Begrep verkligen inte Paulus hur ordet alla skulle uppfattas både i denna vers och i till exempel Rom 5:18: ”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla männi­skor lett till en frikännande dom som leder till liv.” Det står ”alla människor” både när det gäller Adams syndafall i början av versen och i slutet där det syftas på Jesu försoning. I vår tradition tror vi bara på början av versen.
Har vi möjligen övervärderat människans så kallade fria vilja på bekostnad av Guds - ”... honom som utför allt efter sin viljas beslut” (Ef 1:11)? Ingen med en allvarligt reflekterad mänsklig erfarenhet kan väl omfatta idén om människans fria vilja.
Alla dessa fasansfulla öden i Syrien, Afrika och i Medelhavet talar tydligt om något helt annat. I Rom 9:16 står det: ”Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.” 
Vem syftar följande på: ”Han har gjort alla till olydnadens fångar för att sedan förbarma sig över alla”? Vi får nog finna oss i att leva i Guds stora och dramatiska berättelse som enligt Paulus kommer att få ett lyckligt slut då Gud ska bli ”allt i alla”. (1 Kor 15:22-28) 
Inom tämligen trånga ramar har vi ”fria” val men världens och människans slutliga öde bestäms av Guds vilja och genom att Han ”innefattar allt i Kristus.” I annat fall har Hans plan fallerat, eller hur?
I Jesaja 46:10–11 säger Han själv ”... allt vad jag vill kommer jag att göra.” Det Han vill är exakt vad Han gör! En av konsekvenserna av dessa bibelställen är också att den kända meningen i 1 Tim 2:4 (”... Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta ...”) får en djupare innebörd och kommer att besannas när Jesus, när Han blir upphöjd, enligt egen utsaga kommer att ”dra alla ” till sig! (Det grekiska ordet betyder slita!)
Ingen av dessa citerade verser verkar platsa i vår tradition och då kan jag inte annat än hänvisa till Jesus själv då Han utbrister i Markus 7:13: ”Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare.”
Vi får nog lov att böja oss i så mycket ödmjukhet vi kan uppbringa och medge att vi underskattat omfattningen av Guds försoning genom Jesus Kristus. Evangeliet är faktiskt glatt och pekar mot en total seger, eller hur?

söndag 7 juni 2015

Vad tror vi om Gud egentligen?

Vad tror vi om Gud egentligen?

 Att antyda att Gud skulle förlora ens i mindre utsträckning är för mej närmast otillständigt och mitt ärende är, kort uttryckt, att i möjlig mån upprätta förtroendet för Gud, vår Fader. Att i en diskussion inte beröra de väsentliga bibelställen jag citerar är symptomatiskt och jag förundras över hur stark traditionens makt är över både emotion och tanke. Gud säger ju: "...ALLT vad Jag VILL det GÖR Jag." Kan vi då placera människans illa informerade beslutskapacitet (läs vilja!) i en högre kategori än Guds egen vilja och plan vilket helvetestron automatiskt gör? Den klassar effektivt en mängd väsentliga verser som poetiska överdrifter och tvingar läsaren till halsbrytande omtolkningar av klartexten (t.ex. ALLA och ALLT). Den får det att se ut som att Adams syndafall skulle ha väsentligt större inverkan på mänsklighetens öde än Jesu´försonings! Enligt min läsart står det att nåden överfödar "desto mer"! Inte desto mindre, eller hur?! 
I vår tradition är det svårt att förklara den gode Herdens bestämda intention att inte nöja sej med nittionio får av hundra. I själva verket är denna liknelse en viktig ingång till möjligheten att "lära känna Gud" som Han verkligen är!

Hur många procent av världens samlade population genom tiderna kommer till slut att befinna sej i himlen? Enligt helvetesmyten blir det ingen större andel men i herdeliknelsen anges hundra av hundra får (100%, eller hur?). Kan man bortse från det och i så fall varför? (Jämförelsen med får är viktig, vi människor är väldigt flockbenägna.) Blir vi tvungna att välja mellan tradition och Ordet hoppas jag innerligt att vi som kristna tar det senare alternativet. Det gjorde i alla fall Bereanerna i Apostlagärningarna 17:11 "...de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, för att se om det förhölle sig såsom nu sades." 

 Ide´n om en fri vilja i fråga om döden och livet efter detta är ett onödigt och fåfängt försök att "förtydliga" budskapet och är i konflikt med t.ex. Rom 9:14-16; "Kan Gud göra orätt? Naturligtvis inte. Han säger ju till Mose: Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill. Alltså kommer det inte an på människans vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande."

Guds tankar är "högre än våra tankar" och tillvaron är därför i många delar ett olösligt mysterium för oss, tidens fångar som vi är. Om man har en tro på att Gud i motsats till vanliga domare dömer till oändliga straff för "ändliga" brott och förseelser (är Gud rättfärdig i så fall?) blir det oundvikligt att uppfatta Paulus som "självmotsägare". Men Gud dömer "efter våra gärningar" och inte binärt schablonmässigt till himmel eller "evigt" helvete - Han dömer inte efter vår status. Ordet "aionous" är för det mesta felöversatt till evigt/ändlöst när det borde stå eoniskt eller tidsåldrigt. Så översatte t.ex. Helge Åkesson som hade möjlighet att dagligdags läsa Bibeln på grundspråken. 

Glöm inte att Paulus fick nåd att se längre än det som Uppenbarelseboken behandlar. Efter "tidernas fullbordan", tidsåldrarnas slut, kommer Gud att "innefatta ALLT i Kristus"(Ef 1:9-11) vare sej vi tror på det eller inte! Det finns heller ingen substantiell anledning att tro på första halvan av Rom 5:18 men inte på den andra; "...för ALLA människor en frikännande dom som leder till liv." ! Motsägelser hos Paulus försvinner när man upptäcker att ordet "evig" är felaktigt i snart sagt alla sammanhang. Gud kommer att segra över ondskan med 1-0 och redan i GT finns denna prognos utskriven! 

Tilläggas kan att "Guds rike är invärtes i eder" enligt min vän Jesus och ger därmed "de utvalda" ett uppdrag att förverkliga Herrens bön enligt uttrycket "...såsom i himlen så ock på jorden". De som gör gott blir tilldelade ett tidsåldrigt, eoniskt liv, de onda döms till tidsåldrig död men när (den andra!) döden, den sista fienden, är omintetgjord kommer den slutliga och kompletta segern vara förverkligad, helt enligt Guds plan.  "Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?" (1 Kor 15:55)

Jesu´ varningar för att bedriva ondska gäller alltjämt för både  IS-anhängare(!) och andra men att konsekvenserna skulle bli ändlösa är direkt bibelstridigt - och dessutom är den gode Herden, Jesu´ motsvarighet i sammanhanget, den som  "... har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat". (Lukas 19:10) Att vara och känna sej förlorad ser ut som en avgörande förutsättning här.

Min innerliga önskan är att Paulus´ uppmaning till Timoteus (1 Tim 4:10-11) skulle börja att följas i ALLA våra kyrkor;  "...vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för ALLA människor, först och främst för de troende. Detta skall du inskärpa och lära ut."

tisdag 28 april 2015

Vem har intresse av att vi inte tror på Jesu´ försonings hela omfattning?

Har intresserat mej för detta ämne pga dess enorma och skadliga effekt på vår tillit och relation till Gud, Fadern och undrat över vad som skulle hindra att vi västerländska kristna skulle ha åtminstone något avvikande och rentav felaktigt i vår tradition.Andra kan ju!
 Gick i söndags i mässan i ett litet gravkapell och tittade särskilt igenom både den nicenska och den apostoliska trosbekännelsen och ingenstans hittade jag ens en antydan om att Gud skulle misslyckas med sin plan att "...innefatta ALLT i Kristus, ALLT i himlen och ALLT på jorden". (Ef 1:9)

I hela GT hittar jag ingen varning för ändlösa straff och när Adam blev ertappad var konsekvensen att han skulle dö. Samma sak upprepades vid syndafloden, inte ett ord om ändlös hopplöshet! Sodom och Gomorra utplånades men när Jesus omnämner dem så är det för att varna Tyrus och Sidon för ett hårdare domslut vilket naturligtvis innebär att domarna är avpassade till de begångna förseelserna, eller hur?

I Jes 46:10-11 citeras det Gud själv säger: "...ALLT vad jag vill det gör jag." Och vad Han vill med ALLA människor det har vi "fått reda på" (Ef 1:9). Han vill att "...ALLA människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen."

Hans fullkomliga vilja är, till slut; "i tidernas fullbordan", inte på något sätt underordnad vår mänskliga, ofullkomliga och illa underbyggda viljekraft Rom 9:16) utan då - när tidsåldrarna upphört - kommer ALLT skapat vara återlöst, -vunnet och innefattat i Kristus. Helvetestron är enbart ett "täckelse för ögonen" och, likt alla traditioner, märkligt seglivade.

Varför är teologerna så märkligt tysta i ämnet?

onsdag 25 februari 2015

Definition eller lösning?

Är det , rent substantiellt sett, inte betänkligt att teologer allför ofta nöjer sej med ett ihärdigt etikettklistrande i.st.f. problemlösning? Med risk att jag själv känner mej träffad citerar jag en debattör i ett helt annat ämne: "...de som vet nå´t pratar inte och dom som inte vet pratar..." 

En bekant frågade sin pastor om detta med "eviga" straff och fick en i och för sej korrekt redogörelse för de vanliga, alternativa förklaringarna och de respektive etiketterna. Blev vederbörande klokare av detta? Möjligen mycket marginellt! 

I det teologiska skrået verkar det ha uppkommit en kollegial och mycket tyst och ohelig överenskommelse att ämnet är ett s.k. odium theologium. Man har, inte klart uttryckt men underförstått, kommit att betrakta de olika synsätten som likvärdiga och problemet i sej som olösligt. Den debatt som pågick härom året och dess snöpliga slut illustrerar denna hållning. Detta helt onödigtvis; "helvetets" relativa utsträckning är faktiskt en springande punkt som plötsligt gör klart att Gud faktiskt är en rättfärdig domare och samtidigt god.

 Varför detta röner motstånd från de flesta kristliga högsäten är närmast att betrakta som ett indirekt djävulens verk a´la CS Lewis´"Från helvetets brevskola" - Hin Håle förvränger gärna, i brist på mer brutala alternativ. synen på för övrigt rättrogna människor och när han på detta sätt kan underminera deras förtroliga förhållande till Gud mår han extra "gott".

I Hell Under Fire skriver Daniel Block. professor i systematisk teologi vid Westminster Theological Seminary: "Den traditionella doktrinen om helvetet bär odium theologiums signum - dess försvarare är  till synes fåtaliga".

 Oavsett detta fortsätter läran att terrorisera miljontals kristna och hotar att ödelägga deras möjlighet till en innerlig relation och tillit till Gud genom Jesus Kristus, vilket för varje kristen är kärnan i "det glada budskapet" på det personliga planet! 

fredag 12 december 2014

Paulus fick se längre...

Om inte ALLA, bokstavligen alla kommer till himlen till slut får vi klippa ut ett flertal verser ur bibeln( t.ex. Ef 1:9-11, Jesaja 46:10-11, Rom 5:18, 1 tim 4:10 m.fl.) och det är knappast nödvändigt.

Systemfelet i vår tradition ligger i att översättningarna av ordet aioun, aiounos(stavningen varierar i västvärlden). I stället för tidsålder, tidsåldrigt (varför inte eon, eoniskt?)som Åkesson använde blev det evig, evigt(=ändlös tid) vilket skapar onödiga motsägelser i Skriften. Felen kommer alltså inte i grundtexten utan efter dåliga och rentav felaktiga översättningar!

Paulus poängterar och fastslår att Jesu´försoning är allomfattande och att detta är Guds generalplan redan från början. Guds rättfärdiga domar har sin verkan och Jesus varnar uttryckligen för detta men till slut (t.ex. i1 Kor 15:22-28) kommer Gud att övervinna ALL ondska och dess verkningar och då kommer bl.a. bergspredikan att bli bokstavligen verklighet! Vare sej jag eller någon annan tror på detta så blir det så, var så säker; Det står så här i Bibeln och då blir det så.

Vi är vana att tänka att Uppenbarelse boken beskriver slutet på dramat men Paulus fick se längre än så!

torsdag 11 december 2014

"..såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande"

Att medverka till att Guds rike blir "såsom i himlen, så ock på jorden" är, förutom missionsbefallningen, vårt uppdrag, vi som är "utvalda före världens begynnelse". 
Livets mening är relationer, vertikala och horisontella för Gud är kärlek och just kärlek förutsätter en mottagare och ungefär där ligger vårt livs mening. När vi kommit att älska Gud blir meningen för vår egen del underordnad Guds eget syfte och där kanske det finns en gräns för vår fattningsförmåga, åtminstone så länge vi befinner oss här nere i "tåredalen". Onekligen stimulerande att tänja på denna gräns! 

Om man tror på någon av dessa alternativa läror;"den dubbla utgången" eller annihilationismen  kan man inte tro på 
Ef 1:9-11 eller Rom 5:18. Inte heller 1 Tim 4:10 och 1 Kor 15:22-28. ALLA, ALLA och ALLA! 

Konstigt nog så tror alla, i likhet med mej, på det allmänna syndafallet men när det kommer till den allmänna upprättelsen som anges vara precis lika allomfattande upphör bibeltroheten. Just detta med "..såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande" står ju också i Rom 5:18 plus fler ställen. Att ALLA mörkrets makter ska böja sej inför Kristus antyds redan i GT. 

Då så, säger jag bara, då så! //:-)

måndag 8 december 2014

Det troligen viktigaste huvudtemat i Helge Åkessons livssyn.

Blev påmind om denna min käpphäst när jag läste i fredagens DAGEN (20141205) om Helge Åkesson och hans unikt grundtexttrogna bibelöversättning;
"Vandraren som fick 200 000 följare" - ett 110-årsjubileum av hans död.
Så här står det t.ex. i faktarutan om hans teologiska grundsyn:
"◆ Människan
ska dömas efter
sina gärningar,
men får sina
synder förlåtna
i Jesu namn om
hon bekänner
dem. Hon blir då
ren och kan ha
gemenskap med
Gud. Det finns
inget evigt straff,
syndaren får utstå
ett tidsåldrigt
straff, för att
därefter förenas
med Gud
."
Precis vad jag och många andra försöker framhålla - en sammanfattning av Bibelns grundtext utgör faktiskt ett mycket glatt budskap om att Gud vinner allt, inte förlorar merparten av mänskligheten. Men hjälp vilket egendomligt motstånd jag möter från annars beskedliga medkristna, för stunden framstår dom rentav som "motkristna"! Ibland har jag frågat mej vem eller vilka är det dom inte vill ha med "i tidernas fullbordan" (Ef 1:9)?

lördag 4 oktober 2014

En något så när stilla undran

En efterdyning.

En  stilla undran uppkommer efter helvetesdebatten som, åtminstone i de kristliga papperstidningarna - inte på nätet, ebbade ut lite snöpligt som vore det fråga om ett omöjligt ämne där olika åsikter väger precis lika jämnt.

I hur hög grad och på vilket sätt kan vår relation till Gud, till varandra och till andra människor förändras om vi läser följande två bibelställen precis som dom står och låter dom genomlysa vår kristna tro; vår livsåskådning  och vår syn på Jesu´ försoningsgärning och dess omfattning:

Romarbrevet 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Efesierbrevet 1:9-10 "Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden."

På vilket sätt kan detta förändra vår uppfattning om vårt uppdrag i egenskap av "utvalda före världens begynnelse"? Kan det t.o.m. föra med sej en annorlunda syn på människans, Guds avbilds absoluta evighetsvärde? Vi kan svårligen gå vidare som om inget förändrats sedan medvetenheten om översättningsproblematiken ökat - allt sedan romarriket har vi fått släpa på tendensiösa översättningar som i evighetsfrågorna mer speglat översättarkollegiets redan cementerade Guds- och världsbild än grundtextens tydliga utsagor. Återigen, läser vi dessa två ställen framgår det att våra översättningar släpar på motsatser som inte återfinns i grundtexten.

När det nu skrivs ut att alla människor ska få en "frikännande dom " och att Guds plan som "Han har låtit oss få veta" är just; "att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden" får vi lov att förhålla oss till detta och inse att inget som helst "ändlöst helvete" eller "evig skilsmässa från Gud" föreligger och att dessa avvikelser från "ett glatt budskap till hela folket" (som det står i julevangeliet) härrör sej från hedniska föreställningar och dessa bibehölls när romarriket förstatligade kristendomen och såg chansen till ännu ett maktmedel. Man översatte "aioun" och dess adjektiv till "evighet" resp. "evig" när det egentligen skulle hetat tidsålder resp. tidsåldrig eller rentav eon och eonisk. Både engelskan och svenskan har kvar dessa ord med traditionell betydelse men enbart i Efesierbrevets första tre kapitel översätts dessa grekiska ord på åtta ställen med fem olika ord, t.ex. "värld" som inte ens avser något tidsbegrepp.

Vår kristna salighet och vår nära tillit till vår Gud och Fader får möjlighet att blomma ut när vi blir upplysta om Guds seger och Jesu´ försonings allomfattande effekt! "Se Guds Lamm som borttar världens synd!" Jesus själv uttryckte det så här:"När jag blir upphöjd ska jag dra alla till mig."

fredag 12 september 2014

Om inte ALLA är med har Guds plan misslyckats! (Ef 1:9-10)

"Helvetet" är ett fornnordiskt ord från gudinnan Hel och från vite - ung. straff, jfr vitesföreläggande = böter etc.
Romarriket som så småningom, olyckligtvis, gjorde kristendomen till statsreligion tog tillfället i akt i och för sitt omättliga behov av maktmedel och framställde de "eoniska" (grekiska aionous") konsekvenserna av bedriven ondska som ändlösa straff vilket inte alls stämmer med Bibelns grund- och kontext.

Lite förenklat kan man säga att "helvetet" finns men i den begränsade omfattning Gud dömer till enligt Hans plan: "Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden." (Efesierbrevet 1:9-10)

När Han har "rengjort" ALLA - (Markus 9:49: "Ty var och en skall saltas med eld.") kommer detta mål att vara nått! Vare sej någon tror på det här nere eller inte...till slut kommer ALLA att tro på Gud - ALLA kommer att få insikt om Guds otroliga kärlek och därför har ingen längre ngn anledning att vara emot - ALLA är med!
Och då har det revolutionerande inträffat att enligt Romarbrevet 5:18 "...har en
endas (Jesus´) rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Mina axiom är dels att Gud handlar som Han vill (Jesaja 46:10-11) och att Han är kärlek som, definitionsmässigt, "måste" låta motparten, människan, ha ett spelrum för sin visserligen föga omdömesgilla viljekraft (därav mycket elände!) Dels att Han följer upp sina utsagor som vi möjligen kan utröna i Bibeln, med hjälp av Andens ledning.Precis som med alla andra relationer - för det är vad Gudstro djupast sett är fråga om, är det inte möjligt, inte ens meningen, att i strikt mening bevisa något, utan upplevelse och äkta personlig "förälskelse" är det väsentliga. Svenskan är nu ett synonymfattigt språk och ordet "tro" är ett exempel på det. Om jag påstår att hela världen med all infrastruktur och förhållanden och relationer är beroende av tillit mellan ingående parter så är det nog inte många som invänder.
Min och andras tro på Gud är likartad.

Men lugn bara; till slut är faktiskt ALLA med! Om detta inte vore sant skulle Gud ha misslyckats å det grövsta och detta är väl ändå inte det intryck vi får av såväl Bibel som egen relation till Honom?

onsdag 25 juni 2014

Har Gud ändrat sig och isf när?

Efter att ha läst Håkan Arenius´ ledarkrönika i Dagen 20140625 uppkommer dubbla känslor. Å ena sidan håller jag - och förhoppningsvis andra - fullständigt med honom t.ex. i denna hans slutsats:"...ingen hämnd kan någonsin fylla en avgrund av saknad och inget straff kan mätta bitterhet triggad av hämndbegär. Aldrig någonsin. I det ljuset blir vårt system för att döma och straf­fa problematiskt." 

Särskilt i vår teologiska syn, vill jag tillägga!

Å andra sidan konstaterar jag alltså att följden av detta tänkande inom ramen för vår tradition om "de eviga straffen" blir att Desmond Tutu och Åke Arenius är betydligt mer "nåderika" och försonande till sin läggning och hållning än Gud Fader som ju, enligt "den dubbla utgången"(ddu) dömer till oändliga straff för ändliga och begränsade förseelser som till största delen begås p.g.a. alltför dåligt beslutsunderlag kombinerad med begränsad etisk kompetens - om det nu vore så att ddu tillhandahåller den "rätta tron" och inte missfärgar den istället.

Min fråga är alltså: "När behagade Gud att helt byta inställning till strafföreläggande? 
Från att, enligt Mose lag, hålla fast vid en rimlighetsaspekt ang. förhållandet mellan brott och straff, t.ex. "öga för öga" resp. "tand för tand" - inte bägge ögon resp. alla tänder - skulle Gud nu, enligt ddu, helt ändrat sej; hädanefter blir det ändlösa straff om nu inte brottslingen ifråga skulle vilja - observera under helveteshot - plötsligt vilja få en tillit, en positiv relation till Gud, ett sannskyldigt psykologiskt mysterium!? När ska kristenheten vakna till och ta till sig vad Johannes Döparen utbrast?: "Se Guds Lamm som borttar världens synd!"

måndag 12 maj 2014

"Världen ska frälsas genom upprepning"


Så  lyder ett gammalt uttryck och jag gör visst detsamma.  Men Bibelns verser har ju den egenskapen att de poppar upp och ger plötsligt ett helt nytt ljus i ännu ett ämne.


Jag uppskattar, självklart, Lewi Petrus(LP) på alla möjliga sätt och försökte en gång att nominera honom som 1900-hundratalets svensk i en tidning som gav sej på att rangordna en mängd personligheter. Ifråga om ordet aionous hade han dock fel i sin andaktsbok "Under den högstes beskärm". Det ordet betyder aldrig ändlös tid utan tidsåldrig/eonisk vilket ger en bättre förståelse av Guds kärlek till ALLA människor och att Han som "verkar både vilja och gärning" kommer att, genom Jesus, "dra ALLA till sig"!
Den mest kända versen - om fåren och getterna - avser ju Uppenbarelsebokens avslutning/tusenårsriket, där de utvalda tydligen ska regera tillsammans med Jesus, och inte det Paulus fick skåda in i; när Gud ska bli ALLT i ALLA. Dessutom så resonerar LP sej fram, även han, och utelämnar då vissa bibelord av nyckelkaraktär för att kunna sy ihop resonemanget.

Vi ska alla "saltas med eld"! Hur ofta har det citerats? Ingen platsar i den slutliga Gudsgemenskapen utan denna reningsprocedur. 
"Alla själar äro mina" samma sak där - har någon hört det citeras?

Det är faktiskt just ddu-konceptet (den dubbla utgången) som tvingar oss att skrota bibelställen som t.ex. 

* Ef:1:9-11 med dess budskap om Guds plan. 

*Att sen Guds vilja skulle ha lägre effekt/verkningsgrad än vår kan svårligen accepteras. 

*Dessutom får ddu konsekvensen att vi skulle kunna berömma oss av att ha valt rätt - och i Bibelns står det tvärtom. "...för att ingen ska kunna berömma sig" i Rom 9:16. 
Ddus effekt på vår syn på medmänniskor är påfallande när det gäller attityder och minspel. Viochdom-synen gör att vi kristna plötsligt ser annorlunda ut när vi försöker tala i andliga frågor med "utomstående". (För ett antal år sen existerade en popgrupp med namnet "Kristet utseende" - gissa orsaken!)


 Guds plan är att "sammanfatta ALLT i Kristus" inte en liten del! 

Ddu gör Gud kraftlös och obegriplig - Han skulle s.a.s. ha en from önskan om att alla ska bli frälsta men klarar inte av det för människans vilja övertrumfar Hans egen?.

*Ddu-konceptet och tankarna om den s.k. 
*annihilationen (som innebär att t.ex. envisa Gudsförnekare och uppenbart ondskefulla individer en gång ska utplånas) har en faktor gemensam; människans vilja skulle ha STÖRRE genomslagskraft/verkning än Guds vilja vilket direkt strider mot Bibelns lära om hur ALLT som Gud VILL får sitt resultat i det Han GÖR -Hans verk.
Om det är svårt att tro detta får man meditera över Ef 1:11 och Jes 46:10-11

Nåväl, Gud fördöljer och uppenbarar för vem Han vill, känns det igen? Att kunna retardera till ddu-synen (eller till  annihilationsvarianten) ser jag som svårt eftersom den varken stämmer med Bibelns samlade summa eller med Guds plan.

 Traditioner är alltid svåra att bekämpa och gör ofta i sin egenskap av "fädernas stadgar " "Guds Ord om intet"!

Teodicéproblemet (hur kan ont finnas samtidigt som att Gud är god?) blir, även det, någotsånär hanterbart i detta ljus; 

I likhet med tonårsföräldrar låter Gud människorna ha en fri vilja inom vissa ramar men till slut går Han in och "städar upp" situationen som helt gått över styr. Definitionsmässigt "kan" Han nämligen inte vara en despot som förbjuder uttryck för "kärlekspartnerns" personliga vilja och önskemål - hur nu dennas beslutsunderlag  än ser ut! 
(Ddu medför pinsamt nog att vi vanliga föräldrars tålamod och kärlek och omsorg skulle vara av bättre art och större omfattning än Guds dito - hur rimmar det med allt annat vi vet om Gud?)

Men i slutänden/"i tidernas fullbordan"; Gud (och Strindberg) tycker synd om människorna, älskar dem och "borttar världens synd" och "innefattar allt i Kristus" men detta sker inte i vår tidsålder/eon utan efter tusenårsriket - vid "tidernas fullbordan" (Ef 1:10)

"  Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.
 Så skall du bjuda och undervisa." 

I 1 Tim 4:10 läser vi igen ordet ALLA. Personligen har jag fullt förtroende för NT:s författare; att de begrep sej på detta ord och att de i varje nödvändigt sammanhang begränsade dess omfattning. 
Ärligt talat, det oändliga helvetet verkar för västerländska kristna vara en oundgänglig företeelse och i och med det försvinner den evangeliska komponenten; det glädjefulla i budskapet
Filipperbrevet 2:13
Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.

Pga vår dominerande tradition lär heller ingen av oss ha hört Rom 9:16 ha citerats särskilt ofta:

"Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet."

Om ddu vore sant skulle inte Gud planera att bli "allt i ALLA". Han verkar ALLT efter sin viljas rådslut och ALLT vad Han VILL det gör Han (Jes 46:10-11 och Ef 1:10-11) och mina tankar går direkt till att Gud VILL att ALLA människor ska bli frälsta...Alla judar ska ju bli frälsta (Rom 11:26), deras "fria" vilja råkar då sammanfalla i tid?? Nej, Gud har utvalt vissa(Joh 6:44), andra inte, men till slut kommer Han att ha återlöst Hela skapelsen som i t.ex. Ef 1:11, Rom 8:20,21

Denna tolkning som jag inte alls är ensam om stämmer med Bibelns summa och det gör inte ddu. I synnerhet i fråga om den s.k. fria viljan.

Jag har all sympati för Gideoniternas arbete och målsättning men där kan jag  ju inte bli medlem om jag ska skriva under (se formuläret) på förbundets troligen traditionella tolkning av "den brinnande sjön", den andra döden.
Döden är den sista fienden och detta syftar alltså på denna nämnda sjö. 
Vår lekamliga död är en av de näst sista fienderna, eller hur?

Kort sagt; "helvetet" borde uppfattas som vad det är; en Guds reningsprocess för att kunna "innefatta" oss ALLA i sin slutgiltiga gemenskap, "i tidernas fullbordan" (Ef 1). Ska vi verkligen redigera bort "ALLA" för att få ihop vår tragiska tradition och på så sätt "göra Guds ord om intet"?

Gud har genom Jesus betalat det fulla priset och Han ämnar inte lämna kvar något "i kassan"!