tisdag 18 februari 2014

"Kristlig" självcensur.

Har just lyssnat på AXESS TV:s seminarium "Från idyll till ideér" där Marika Formgrens framförande fick mej att spontant applådera framför tvn. (Hon har lagt ut manuset på sin blogg.) Hon avhandlade den självcencur som råder i media och dess effekter på åsiktsfriheten, civilkurage och - demokratin.

Kan vi kristna som idealt borde vara befriade från  räddhågan ("fullkomlig kärlek driver ut..."),   möjligen vara besmittade?
Mina barn har gått i förskola från tidig ålder och det har varit en utmaning att motverka den uniformering på alla plan som är, det möjligen avsedda, resultatet. Samhället idag präglas redan väl mycket av effekten av denna kollektiva karaktärsdaning som gjort att vi idag har den mest lättmanipulerade befolkningen i världshistorien och detta parat med det alltmer vikande rekryteringsunderlaget för politiker som i sin tur beror på ett fenomen som skulle kunna kallas för "journalismen"; det systemfel som vidlåder media - att "inga nyheter" är goda nyheter och, som följd, undantaget lätt betraktas som regel. Jfr effekten av Knutby, nattklubbspolitiker m.m.

Min undran är inte om kristenheten är drabbad utan om i hur hög grad den är detta och där är frågan om helvetets utsträckning ett lackmuspapper/Roschachstest. Vi betraktas nästan som villolärare när vi ifrågasätter traditionen om ett oändligt helvete men jag vill rikta uppmärksamheten mot den effekt denna tradition - egentligen helt obiblisk när man skärskådar Bibelns samlade syn på tidsåldrarna - har på vårt förtroende, vår tillit, till Gud. Vore jag en överdjävul och inte hade någon annan chans att förföra "dom där kristna" så skulle jag inrikta mej på att förvända deras syn på den himmelske Fadern och samtidigt försöka minimera tilltron till försoningens fullskaliga effekt. 

Detta är kanske den allvarligaste skada som kristendomen åsamkats - att vi kristna inte med uppriktighet och med påtaglig svårighet kan utbrista "Abba, Fader!" eftersom vi fått för oss att Gud skulle - likt psykopater som spärrar in flickor i sina källare och intalar sej att det går att få till en relation på så sätt - vilja hota sej till ett förtroendefullt förhållande; Antingen har du en bra relation till Mej eller så hamnar du i en ändlös tillvaro med gränslöst lidande! 

Ska denna synförvrängning, tystnad och självcensur få pågå utan att klarsynta profeter höjer sina röster! Eller är det så att dom försöker men inte får spaltutrymme? Kristna mediers självcensur gör att vi inte får information om detta. Som tur är finns nu nätet som till sin natur är tillåtande och därigenom kan en mer bibelenlig, "Gudsvänlig" tro få möjlighet till spridning;

Gud är god och rättfärdig! Byt inte ut ordet och mot men, snälla!



"Varför låter ni inte ert inre säga er vad rätt är?"

Att välja intellektuell hederlighet.

"Den dubbla utgången"(ddu) är oförenlig med Guds generalplan; att "bortta världens synd"!

Eftersom Guds verk är en direkt följd av Hans plan och vilja blir det omöjligt att föreställa sig ddu som"evangelikal" när Guds vilja tydligt uttrycks i t.ex. "Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen".
Även det faktum att Han kommer att "innefatta allt i Kristus, allt i himlen och på jorden" och i en annan vers också "under jorden" gör att ddu allt mer liknar en kristenhetens kollektiva vanföreställning som fått missfärga det glada budskapet alldeles för länge. Att ddu obönhörligen medför att Adams fall skulle ha större verkan än Guds försoning genom Jesus talas det tyst om, inte alls egentligen!

Man behöver inte kunna ett enda grekiskt ord för att se att ddu inte går att hävda ihop med läsningen av Rom 5:18-. Ddu medför inte att "nåden överflödar desto mer" utan desto mindre, eller hur?

Antagligen känns det som en trygghet att såväl som en tradition också kunna dela gemensamma auktoriteter
och deras välbekanta tolkningar av tvivelaktiga översättningar av de bibelställen som berör livet efter detta. Men att kalla någon av varianterna av ddu för "evangelikal" medför en begreppsförvirring bortom all intellektuell hederlighet! Hade änglarna "ett glatt budskap till allt folket" eller var det stympat och dystert?

Kom ihåg, även om du tycker dej ha ett par tunga argument för  ddu så kvarstår omöjligheten med att förstå alla dessa härliga verser som innehåller orden alla, allting, hela världen etc.! Hur man än ser det är ddu en oframkomlig väg och, tro mej, jag har försökt stappla fram på den.

Det "helvete" vi vant oss med att uppfatta som ett djävulskt påfund som ska härbärgera alla otroende i oändlig tid under namnlösa lidanden är i stället diametralt motsatt, en Guds inrättning för att rena ALLA människor inför inträdandet i ändlös härlighet! Detta "reningsverk" kommer att upplevas som "ett rent helvete" av diverse potentater, var så säker, men oändligt är det inte utan helt i sann och rimlig proprtion till den ondska som bedrivits.
Människan, vi alla, ska dömas "efter våra gärningar" eller hur? De grekiska orden "aion" resp. "aionous" har i stor utsträcking vrängts och felöversatts för att sammanhangen skulle kunna fås att stämma överens med översättarnas redan cementerade Guds- och världsbild. I flera nyare, engelska översättningar (t.ex. YLT) får orden stå för vad dom ursprungligen betydde. På svenska, vårt synonymfattiga modersmål, borde det heta "eon", eller "tidsålder" resp. "eonisk" eller "tidsåldrig"!

Det handlar alltså om tidsperioder med en början och ett slut men med en obestämd utsträckning. Detta medför alltså rättvisa påföjlder, inte oändliga straff för ändliga förseelser.

Min vädjan till alla kristna syskon som läser detta är följande:" Lägg allt vad ddu heter åt sidan och läs de bibelställen jag citerar på denna sajt, be till Gud om nåd att få öppnade ögon inför totaliteten i Jesu´ försoningsverk och, jag lovar:
Du kommer aldrig att vilja återvända till den desperata begreppsförvirring som ddu medför!

"Se Guds lamm som borttar världens synd!"